Här följer en personlig händelse som jag sällan delar i social media. Kanske någon mer har varit i liknande situation men helt ny för mig. Detta inträffade på sjön Viken söndagen den 8 augusti, efter att jag lämnat Forsvik, passerat första ön efter Brosundet och sjön öppnar upp sig lite mer.
Efter gårdagens paddling fann jag flera solljus-strimmor i ansiktet efter att ha kisat en hel del, öppnades här en tanke om att vara mer medvetet avslappnad i ansiktet. Spände därför fast solglasögonen i spännremmarna på kajaken framför mig. Jag försökte först titta med avslappnat ansikte och fick ganska snart tanken att blunda.
Det gjorde direkt att balansen blev starkt påmind och blundande blev inte långvarigt.
Fast så snart balansen fanns tillbaka så var det dags igen men en kort ”blundning”, och en till och en till. En häftig känsla av att blunda i fem sekunder och känna att man började få kontroll över balansen. Därför ville man gärna blunda lite igen för att få tillbaka känslan.
Efter övande med blundande och balanskontroll under ett femtontal minuter kom en ny andra insikt – farten. Jag blev plötsligt medveten om hur mycket jag tog i vid varje paddeltag, vilket skapade en intressant tanke, att jag kan blunda och ändå vara fullt medveten om vilken hastighet och kraft jag använder för varje enskilt paddeltag.
Ju mer jag övade på kraftkontrollen, ju mer kom en ny tredje insikt efter ett tag om att jag kunde även bättre kontrollera riktningen. Roderstyrningen med fötterna blev helt plötsligt överflödigt.
Efter drygt en timmes blund-paddling, så kunde jag utan rädsla blunda i tre-fyra minuter innan jag behövde snabböppna mitt ena öga för att göra en orientering om att jag bibehöll min riktning från senast passerad udde till nästa udde. Detta är en helt underbar form av paddling där ljuden och kroppens minsta rörelse fungerade i ett lugnt pulserande tempo.
Någonstans upptäcker jag nästa nya insikt med en chock – att jag inte kan minnas vad jag gjort den senaste stunden. Har jag suttit och sovit under tiden jag paddlat?? Jag försökte minnas men det gick inte. Jag vet att jag kom på tanken att det verkar mycket osmart att sitta och sova samtidigt som man paddlar, oavsett om man har flytväst på sig eller inte! Trots att jag försökte vakna till så vägrade kroppen att lyda, den ville bara fortsätta vara kvar i viloläget! Det tog uppskattningsvis fram till nästa udde innan jag fick stanna till och behålla ögonen helt öppna för en stund så jag fick tillbaka kontrollen över en vaken kropp. Det fick bli en kort vattenpaus och bensträckare i klippbrynet vid udden innan jag fortsatte.
Under ytterligare en timme kunde jag fortsätta att paddla blundande med korta kontrollöppningar efter flera minuters mellanrum fast utan sovkänslan men med ännu en fjärde ny känsla, som om det jag varit med om hittills inte skulle vara nog och kunna vara värt att notera ner. Andningen!
Jag kan inte för någon annan beskriva mitt läge under denna stund men jag kan summera mina förutsättningar:
- Jag sitter och paddlar i en kajak på sjön samtidigt som jag blundar ett par minuter innan jag lyfter ena ögonlocket under en sekund och orienterar min riktning på sjön för att åter blunda ett par minuter.
- Jag känner full kontroll över balansen och kan med slutna ögon hantera de svallvågor som passerar oregelbundet från de mindre båtarna på sjön, utan att ens känna osäkerhet eller oro.
- Jag kan avgöra om ett paddeltag blir kraftigare eller längre än ett annat och kan med slutna ögon även kompensera i nästkommande paddeltag med motsvarande för att behålla riktningen med god träffsäkerhet.
- Jag befinner mig i ett mycket avslappnat tillstånd samtidigt som jag paddlar på i en hastighet av drygt 6km/h.
- Jag längtar efter att fortsätta paddla och inte efter att komma fram till målet, för då måste jag ju sluta befinna mig där jag är.
Till slut kom jag fram till Tåtorp och det enda som var bra med det var att jag kunde komma i lite skugga och ge huden vila från solen.